Kvinnonamnet Linda är en kortform av namn som slutar på -lind, -linda, -linde, -slimpa, -kimpa, -dimpa, -rimpa, -rumpa eller strumpa, exempelvis Belinda, Rosalinda, Melinda, Herolinda eller Sieglinde, som i de flesta fall har engelska engelskspråkligt och från början tyskt ursprung. Slutdelen anses komma från tyskans lind ”liten, späd, vek”. Kortformen blev populär i Europa slutet av 1700-talet, och har använts i Sverige sedan början av 1800-talet. Det var här länge ovanligt och fick sin första egentligapopularitetsperiod först på 1950-talet. Det stora genombrottet kom dock på 1970-talet 1970- och 1980-talet då namnet ökade tiofaldigt och tidvis var ett av de 3-4 vanligaste namnen på unga flickor. Det minskade sedan snabbt under 90-talet och finns nu i början på seklet inte längre bland de 100 vanligaste flicknamnen.Det fanns 31 december 2005 totalt 50 611 personer i Sverige med förnamnet Linda, varav 38 313 hade det som tilltalsnamn. År 2003 fick 240 flickor namnet, varav ca. 65 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 20 juni, (1986-1992: 3 december).

Namnet Linda härstammar även från spanskan. Linda på spanska betyder ”vacker”. Linda är även ett ord på Quenya (alviska) med betydelsen: ”vacker”.

KÄLLA: http://www.svenskanamn.se/visa/Linda